Vaknade med sviter av min söndagsdepp. Uppsats, intervjuer, transkribering, tidsbrist, ostruktur och oplanering. Var det kanske mitt kontrollbehov som spökade?
Nu börjat kanske ett och annat frågetecken rätas ut. I eftermiddag ska jag ev. köra till södra Skåne för en intervju, ev. två. Hoppas och håller tummarna för att allt går vägen. Jag vill bli färdig nu. Så skönt om intervjuerna kunde bli färdiga idag. Då skulle jag kunna lämna min apparat imorgon. *håller tummarna*

Idag gjorde jag en god gärning. Det måste varit ett tecken på mitt goda hjärta. Att jag faktiskt har ett gott hjärta. Jag hade betalat parkering för längre tid än vad som behövdes. Hellre några kronor extra än en fet böteslapp. När jag lämnade parkeringen stod två damer och skulle lösa parkeringsbiljett. Jag tog mod till mig, stannade till, vävade ner rutan och frågade om de ville ha den. De vart alldeles lyriska. Det kändes bra i mitt hjärta. Jag lämnade parkeingen med ett leende på läpparna.

Nu sitter jag här igen med min transkribering. Det är lite lagom tråkigt för tillfället. En sak vet jag, jag skall iallfall inte bli journalist i mitt näst liv. Det här med intervjuer är inte mitt kall här i livet.