Kluvna förhållande och särkullebarn skapar dilemman. Så är det bara, men vad gör man inte när man mött mannen i sitt liv?

Jag lägger mycket energi på "vår utmaning", kanske för mycket!? Svårast är det att vara tyst ibland. Jag är inte den som tänker bestämma allt för mycket. Mina åsikter tycker jag dock att jag är duktig på att framföra och det har jag gjort nu....

Vår trettonåring vill åka tåg själv, från Gbg till Gävle. Jag anser inte det vara rimligt att själv åka så långt i den åldern. Dessutom är min tillit till kompisarnas föräldrar på annan ort inte så hög. För mig får tonåringen inte åka och min sambo är helt och hållet av samma åsikt.

Det problematiska är den andra vårdnadshavaren. Den vårdnadshavare som anser att tonåringen får åka. Jag kan inte bestämma. Det känns inte som att vi har så mycket att säga till om i nuläget. Vi har framfört våra åsikter och gjort klart att vi inte kommer ta ansvar för resan, ej heller betala och inte boka biljetter. Vad mer kan man göra?

Skulle du släppa iväg en trettonåring själv, en höstlovsvecka?

Ikväll har det varit innebandyträning. Sjukt roligt är det. Ett skönt gäng människor som yrar runt och viftar hej vilt med klubbor. Det måste se väldigt roligt ut. Ikväll dominerades träningen av kvinnor, det var riktigt roligt. Det hörde tydligen inte till vanligheten. Någon kom med den briljanta idéen att spela "match" mot ett annat motionärslag. Kul (om det blir av).

Imorgon kommer mammsen, pappses och sis. Kul.
Helgen är redan fullbokad. Fredagkväll bär det av till Bovallstrand för att äta, kanske blir det hummer. Har jag aldrig ätit och här i göteborg är allt vad skaldjur heter nästan som "ett måste". Dessutom skall det vara hummerfestival på gång nu i oktober, iallafall i Bovallstrand och trakterna däromkring. Lördag innebär biotajm. Det är bokat fem biljetter till Flickan som lekte med elden. Vi skall gå på Bergakungen, bra biograf. Den rekommenderar jag varmt. Söndag skall vi leka modeller, då blir det plåtning i The Studios, spännande. Oj, sen var helgen visst slut.

Jag fattar inte vart denna vecka tagit vägen. Vips så har halva passerat.

I helgen  får jag besök från de mina. Alldeles underbart. Jag längtar. Jag väntar. Livet är verkligen som en bergochdabana emellanåt. Idag är ingen bra dag att vara chef. Tröttheten är enorm. Snabba beslut är inte alltid min grej. Vissa dagar tvivlar man mer än andra. Göra rätt? Göra fel?

Jag är glad att jag har min karl. Vad skulle jag gjort utan honom. Dessutom har han passerat 30... det firar vi på Selma Spa den 23 oktober med två övernattningar. Det är han värd. En riktigt bra tonårsförälder.

På tal om tonårsföräldraskap skall vi på intervju för att eventuellt gå en ledarskapsutbildning för tonårsförebilder. Det känns bra.

Jag överlevde innebandyträningen. Det var roligt. Sjukt skönt efteråt om än förkylningen spökade. Den håller fortfarande i sig och jag har tröttnat men orkar inte bry mig.

Ikväll har jag fixat mina naglar. Fina till på lördag. Topptopp.

Idag var jag på utbildning på jobbet, borde inte kalla det utbildning. Räcker med att kalla det genomgång inför lönekörning. Moahahaha, jag är nog snart en hatad chef. Höhö. Har upptäckt en massa hål i lönesystemet och nu kommer det inte läcka ut löner lika lätt. Nåja, åter det som fått mig att fundera. När jag och in kollega kom  till hissen och skulle åka upp så stod där en kille som redan var på väg. Han hade tryckt på våning två. När vi kom in i hissen gick han ut. Han hade nåt blått i handen, undra om det var munskydd. Var han smittad av svininfluensa eller var han rädd för att vi bar på influensa? Hmm.... Kanske är det svinis jag har men det borde han inte veta och jag hade ju ingen kontakt med honom....


Typiskt göteborg är hiss. Jag tycker att hissar tar upp en stor del av den dyrbara tiden, speciellt på mitt jobb. Varför vänta 10 minuter på en hiss för att åka hiss i fem minuter när man kan vara på plats på tre minuter genom att ta trappan. Mitt kontor ligger på våning 5. Mina våningar (mina enheter) ligger på våning 5, 6, 7 och 8. Jag åker sällan hiss. Behöver jag tala om att jag tycker att jag är duktig? Dessutom håller jag till väldigt mycket på entreplanet och lunch- och fikarummet ligger på våning två. Fattar ni hur mycket motion jag får. :) Yeay! I like.

Eventuellt kommer denna blogg att bli lösenordsskyddad framöver, utav förklarliga skäl. Om du vill ha lösenordet är det absolut inga problem, släng isåfall iväg ett mail till: [email protected]

Det vankas bröllop till helgen. Du kan vara lugn. Det är inte jag som skall ingå äktenskap, inte än iallafall. I helgen bjuds det till bröllop i Hörby. Det kommer bli en trevlig ceremoni. Inte minst ser jag fram emot presentation av den trevliga svensexa min sambo var med och ordnade. 12 pinsamma frågor framför kamera. Höhö.

Det största problemet för tillfället är klädsel. Jag har inga kläder att ha på mig. Shoppingrundan idag erbjöd inte många idéer. En kostym till min andra hälft. Så snygg och stilig. Han kommer få agera fotomodell i helgen. Oj vad här skall fotas. Mest troligt kommer jag att använda min sommarklänning. Köpte mig en boleroliknande kofta idag. Vill inte kalla det kofta och inte bolera, så en boleroliknande kofta får bli en ny benämning.

Jag vill komma igång att träna. Förkylningen sätter stopp, svackan likaså. Känner att jag är inne i en svacka nu, antagligen en förkylningssvacka. Inget är roligt. Idag var det dock roligt att komma hem. Helgens disbyt med tonåringen har mest troligt givit rönskvärt resultat. Jag har en underbar sambo. Världens bästa "pappa".

Meh, jag skall ju träna. Det kom jag på nu. Imorgon vankas här innebandyträning. Håll tummar och tår att benen är hela på torsdag!

Förkylningen har erövrat mig. Vad annat hade jag kunnat vänta mig.
Här har det ekat tyst, jag har kämpat dessto hårdare. Första veckorna på jobbet har varit som en bergochdalbana. Tunga veckor. Nu börjar det dock lätta.

Helgen innehöll barn. Det var sambons barnhelg. Dessvärre tycker inte dessa barn om att åka bil. Vi vuxna var dock för rastlös för att sitta hemma och uggla så vi tog bilen till skärgården en timme i lördagskväll. Där var fint. Hönö, Öckerö och Hälsö. Norra skärgården. Där kan jag tänka mig att bo. Lite saltkråkankänsla. Det är en ö. Där skulle jag känna mig hemma!