Hur är man egentligen när man är "göteborgig". Jag var på en "utbildning" i blandat sällskap genom jobbet. Där möter jag en kollega som inte kände igenom när vi först hälsade på morgonen. Senare under eftermiddagen medan jag står och konverserar med min chef och andra trevliga kollegor så kommer "hon som inte kände igen mig"  fram och erkänner att hon inte kände igen mig. Hon ursäktade sig med att "du har blivit göteborgig". Det var i en positiv andemening, undra dock vad ho egentligen menade. Hon pratade om håret, kläderna och kroppen... Hmmm!? Hur är man egentligen när man är "göteborgig"?

Idag blir min kära sambo hela ett år äldre än vad han redan är. Det skall vi fira, utan tårta och uppståndelse - endast en god middag på någon restaurang på Linnegatan.

Brevet från polisen damp ner i lådan idag, det blir ingen vidare utredning. Det visste jag redan men alltid tryggt att få det svart på vitt. En stulen cykel är inte mycket att slösa tid och energi (läs: resurser) på. Min nya fina cykel som köptes 100808 stals 100914. Sorgligt och tråkigt men det är sant. Den blev stulen. Som tur är kom det lite pengar från försäkringbolaget. Det får bli ett litet bidrag till ännu en ny cykel.

Vissa människor kan ta musten ur en. För närvarande saknar jag energi. Förkylningen slukar all min energi, snart kan denn känna sig besegrad.

En trevlig kväll med italiensk mat.  Vi kidnappade vår kollega. Hon var nervös. Vi njöt. En fantastik kväll med god mat och gott sällskap.