Allt går med en rasande fart. Snart sista veckan i skolan. Snart är skolan slut på rikitgt. Det känns overkligt.

Nu är det spurt och jag sitter här med en utredning som skall komma i ordning. Det är tusan inte lätt alla gånger.
Godman. Förvaltare. Socialtjänstlag. Kapitel. Paragrafer. Missbruk. Sjukdom. Läkare. Anhörig. Nätverk. Beslut. Lag om vård av missbrukare. Namn. Adress. Ansökan. Bakgrund. Social situation. Social utredning.... Justja, en social utredning enkligt SoL 11 kap. 1§ var det som skulle upprättas. På banan igen. Nu kör vi....Här skall det hjälpas!

Mäklaren är bokad. Ett första besök nästa vecka.

Jag vill ha mäklare. Jag vill inte ha mäklare. Jag vill ha mäklare. Jag vill inte ha mäklare.

Vad börja nu tänka på att fråga mäklaren?

Förvirrad.

Tandkräm har en förmåga att vara så satans dyrt, undra varför? Dessutom tar tandkrämen alltid slut när det är som fattigast, typ dessa månader när studenterna lever i fattigdom på riktigt.

Ett måste är avklarat, nyckelkvittensen. Snart har jag tre lägenhetsnycklar igen. Måtte jag inte bli tvungen att stå för cylinderbyte. Jag är fattig nu och det blir tusan inte bättre förrän efter sommaren. Ja, för ny är det ingen inkomst förrän juli. Vad hade jag gjort utan pojkvän och utan föräldrar, men det hjälper inte så mycket just nu. Jag är fattig. Inga extra utsvävningar. Suck. Jag vill bli rik. NU!

Att leva i fattigdom är depprimerande.

Lägenheten skall säljas, frågan är bara om en mäklare skall få äran eller om jag skall göra det själv. Någon som vill köpa?

Den 12 Juni kommer flyttkillarna, då går lasset från Kristianstad till Göteborg. Ikväll har jag packat två sopsäckar.

Sopsäckarna på Ö&B är tunna. Det innebär att de lätt går sönder och därmed är värdelösa. De var dock billiga men de luktar satan.

Det är med vemod jag skall lämna min kära lägenhet. Jag måste insefaktum, lite hemmakär har jag blivit.

Out.