Ibland är det bra dagar, jag har  oftast bara bra dagar. När det inte är en bra dag så är det en mindre bra dag. Idag har jag en mindre bra dag. Känslan av otillräcklighet innfinner sig mest hela tiden. Hemmet ser inte ut som jag vill och jag behöver egentiden. Tid för bara mig själv.

Älskar livet som småbarnsförälder men saknar ibland lite egen tid. Även om den egna tiden ibland kan infinna sig två minuter så blir den inte egen, för jag slappnar ändå inte av. Att sänka kraven på mig själv jobbar jag med hela tiden, det är svårt. Framförallt idag. Idag är en ensam dag. Känslan av ensamhet, otillräcklighet och att vara tråkig dominerar. Tur att det snart är en ny dag. Skönt att det snart är helg, igen.

Det borde vara lördag/söndag sju dagar i veckan. Underbara sambo, han borde få vara hemma hos mig och vår prins sju dagar i veckan med full lön!!! Fyra armar är fler är två armar...

Underbara lilla underverk. Jag stormtrivs som småbarnsförälder, men inte kunde jag för min värld ens ana att jag kunde vara så nojjig? Det finns bra dagar och det finns mindre bra dagar. Idag är en bra dag, igår var en mindre bra dag. Inte ens när vardagen är tung och känslorna ligger mer utanpå kroppen än vad de finns i kroppen så hade jag velat vara utan detta lilla mirakel och småbarnslivet. Vakna nätter får vara okej... Jag tycker dock att vårt socialförsäkringssystem borde ses över, båda föräldrarna borde få vara hemma tillsammans mer än tio dagar. Så mycket som händer den första tiden, både rollen som förälder och det lilla underverket.

Snart ska vi bege oss ut på Oscars första flygresa, den går till Visby... Imorgon, om exakt en vecka bär det av.

Livet som småbarnsförälder är underbart! Men det har också sina nackdelar. För närvarande har sorken en förmåga att vilja ligga nära mamma och hennes tetrapack nattetid. Det innebär att vi går emot mammans alla principer. Barnet skall tidigt lära sig att sova själv - har gått bra med undantag de senaste tre nätterna. Dags att börja på ny kula?! Men vad gör man när det vackraste man har är hungrig och söker värme, närhet och kärlek?? Klart man tar underverket till sig. Resultatet blir en supertrött mamma och kanske ett bortskämt barn så småningom (ogillas)?

För övrigt rullar vardagen på. Idag är första dagen då mor och son har varit ensamna hemma. Vi saknar både mommo och pappa. Gossen var varken hela förmiddagen, mysigt! Det var mysigt så länge magen inte spökade. Stackars små barn vars magar skall komma igång. De tar i för kung och fosterland. Vår lille knorris knorrar ordentligt när magen spökar men när magen fått tömma sig så blir livet åter underbart.

Välkommen vårt vackra underverk! Nu har han äntligen anlänt. Ja, tänka sig att det blev en han. En Oscar!
Den 30/8 kom Oscar till världen. Hans matchvikt var 3960 gram och han är 56 cm lång. En lång, smal, fin ochc underbart litet knyte.

Den 30/8 kl. 00.30 gick vattnet. Tobbe säger att han hörde "poff" när jag reste mig?! Ja, vattnet gick när jag skulle resa mig ur sängen. Värkarbetet satte igång först kl 01.20. Lindrade med två panodil och värme. Ca kl 04.15 började smärtorna bli outhärdliga dock inte så täta men riktigt onda. Vi ringde kordinatorn som hänvisade oss till Östra sjukhuset. Kl 05.00 kom vi in på förlossningsrummet. Öppen fem cm, barnmorskan beslutade att inte skicka hem oss igen. "Ni blir kvar här" sa hon och log. "Snart blir det barn". Jag minns orden som om det vore igår.

Ganska snart efter att vi kommit in på förlossningen blev jag erbjuden smärtlindring, lustgas började vi med och lustgasen räckte hela förlossningen. Klockan 8.00 *pip* tittade lilleman ut. Han var så fin, redan vid ankomst.

En okomplicerad förlossning med underbar personal. Med vid förlossningen var också en barnmorskestudent, även hon var helt fantastisk. Några timmar efter förlossningen händer det... Vid toalettbesök innan det är dags att förflyttas till BB så svimmar jag. Allt gick bra fram tills jag var påväg ut från toaletten. De andra i rummet hörde en duns. Jag vaknade av att BMstident Johanna ropade mitt namn, sen såg jag bara blodet droppa från läppen. Tänderna hade slagit hål rakt igenom läppen. Blåslagen hela höger sida, sår, svullnad och blå på höger handrygg - rädsla att det var brutet. Ont och ömt överallt. Det blev läkarundersökning och tre stygn i hakan/läppen. Inte alla som syr på två ställen samma dag. Skämtåsido så klara jag mig undan med en rejäl (läs: REJÄL) fläskläpp med tre stygn, blåmärken och ömt både här och där. Detta resulterade i att jag blev kvar på förlossningen hela dagen (längre än beräknat) då jag även blev insatt på dropp.

Ja, förlossningen är som ett marathonlopp. Jag börjar förstå vad de menar. Vila och näring är viktigt efteråt och träningen innan. Enligt min mening var förlossningen ingenting i jämförelse hur livet är just nu, efteråt. Underbart med ett litet underverk, jag älskar livet med honom och mina andra nära och kära. Den smärta, svullnad och stelhet som infinner sig i nedre regionerna och i läppen och övriga kroppen är minst sju resor värre än själva förlossningen. Det är dock en upplevelse jag inte skulle vilja vara utan. Jag beundrar alla mammor som har flera barn!