Välkommen
Välkommen vårt vackra underverk! Nu har han äntligen anlänt. Ja, tänka sig att det blev en han. En Oscar!
Den 30/8 kom Oscar till världen. Hans matchvikt var 3960 gram och han är 56 cm lång. En lång, smal, fin ochc underbart litet knyte.
Den 30/8 kl. 00.30 gick vattnet. Tobbe säger att han hörde "poff" när jag reste mig?! Ja, vattnet gick när jag skulle resa mig ur sängen. Värkarbetet satte igång först kl 01.20. Lindrade med två panodil och värme. Ca kl 04.15 började smärtorna bli outhärdliga dock inte så täta men riktigt onda. Vi ringde kordinatorn som hänvisade oss till Östra sjukhuset. Kl 05.00 kom vi in på förlossningsrummet. Öppen fem cm, barnmorskan beslutade att inte skicka hem oss igen. "Ni blir kvar här" sa hon och log. "Snart blir det barn". Jag minns orden som om det vore igår.
Ganska snart efter att vi kommit in på förlossningen blev jag erbjuden smärtlindring, lustgas började vi med och lustgasen räckte hela förlossningen. Klockan 8.00 *pip* tittade lilleman ut. Han var så fin, redan vid ankomst.
En okomplicerad förlossning med underbar personal. Med vid förlossningen var också en barnmorskestudent, även hon var helt fantastisk. Några timmar efter förlossningen händer det... Vid toalettbesök innan det är dags att förflyttas till BB så svimmar jag. Allt gick bra fram tills jag var påväg ut från toaletten. De andra i rummet hörde en duns. Jag vaknade av att BMstident Johanna ropade mitt namn, sen såg jag bara blodet droppa från läppen. Tänderna hade slagit hål rakt igenom läppen. Blåslagen hela höger sida, sår, svullnad och blå på höger handrygg - rädsla att det var brutet. Ont och ömt överallt. Det blev läkarundersökning och tre stygn i hakan/läppen. Inte alla som syr på två ställen samma dag. Skämtåsido så klara jag mig undan med en rejäl (läs: REJÄL) fläskläpp med tre stygn, blåmärken och ömt både här och där. Detta resulterade i att jag blev kvar på förlossningen hela dagen (längre än beräknat) då jag även blev insatt på dropp.
Ja, förlossningen är som ett marathonlopp. Jag börjar förstå vad de menar. Vila och näring är viktigt efteråt och träningen innan. Enligt min mening var förlossningen ingenting i jämförelse hur livet är just nu, efteråt. Underbart med ett litet underverk, jag älskar livet med honom och mina andra nära och kära. Den smärta, svullnad och stelhet som infinner sig i nedre regionerna och i läppen och övriga kroppen är minst sju resor värre än själva förlossningen. Det är dock en upplevelse jag inte skulle vilja vara utan. Jag beundrar alla mammor som har flera barn!
Den 30/8 kom Oscar till världen. Hans matchvikt var 3960 gram och han är 56 cm lång. En lång, smal, fin ochc underbart litet knyte.
Den 30/8 kl. 00.30 gick vattnet. Tobbe säger att han hörde "poff" när jag reste mig?! Ja, vattnet gick när jag skulle resa mig ur sängen. Värkarbetet satte igång först kl 01.20. Lindrade med två panodil och värme. Ca kl 04.15 började smärtorna bli outhärdliga dock inte så täta men riktigt onda. Vi ringde kordinatorn som hänvisade oss till Östra sjukhuset. Kl 05.00 kom vi in på förlossningsrummet. Öppen fem cm, barnmorskan beslutade att inte skicka hem oss igen. "Ni blir kvar här" sa hon och log. "Snart blir det barn". Jag minns orden som om det vore igår.
Ganska snart efter att vi kommit in på förlossningen blev jag erbjuden smärtlindring, lustgas började vi med och lustgasen räckte hela förlossningen. Klockan 8.00 *pip* tittade lilleman ut. Han var så fin, redan vid ankomst.
En okomplicerad förlossning med underbar personal. Med vid förlossningen var också en barnmorskestudent, även hon var helt fantastisk. Några timmar efter förlossningen händer det... Vid toalettbesök innan det är dags att förflyttas till BB så svimmar jag. Allt gick bra fram tills jag var påväg ut från toaletten. De andra i rummet hörde en duns. Jag vaknade av att BMstident Johanna ropade mitt namn, sen såg jag bara blodet droppa från läppen. Tänderna hade slagit hål rakt igenom läppen. Blåslagen hela höger sida, sår, svullnad och blå på höger handrygg - rädsla att det var brutet. Ont och ömt överallt. Det blev läkarundersökning och tre stygn i hakan/läppen. Inte alla som syr på två ställen samma dag. Skämtåsido så klara jag mig undan med en rejäl (läs: REJÄL) fläskläpp med tre stygn, blåmärken och ömt både här och där. Detta resulterade i att jag blev kvar på förlossningen hela dagen (längre än beräknat) då jag även blev insatt på dropp.
Ja, förlossningen är som ett marathonlopp. Jag börjar förstå vad de menar. Vila och näring är viktigt efteråt och träningen innan. Enligt min mening var förlossningen ingenting i jämförelse hur livet är just nu, efteråt. Underbart med ett litet underverk, jag älskar livet med honom och mina andra nära och kära. Den smärta, svullnad och stelhet som infinner sig i nedre regionerna och i läppen och övriga kroppen är minst sju resor värre än själva förlossningen. Det är dock en upplevelse jag inte skulle vilja vara utan. Jag beundrar alla mammor som har flera barn!
Kommentarer
Trackback
