Under de 3,5 år som jag har studerat (hittils) så har jag observerat att studenter kan delas in i två klasser, studenter med familj (med familj = barn i hushållet) och studenter utan familj (utan familj = inga barn i hushållet men eventuellt har man en sambo). Givetvis är det inte bara studenter som delas in i kategorier som "med familj" och "utan familj" men vad jag upplevet under min studietid är att många som tillhör gruppen studenter med familj anser att studenter utan familj har det lättare och kan plugga mer. Ett annat påstående jag har hört är att studenter utan familj kan koncentrerar sig mer på sig själv, de har bara sig själva att ta hand om, men vad är det som är så bra med det? Vad jag vill komma till är att det inte alls alltid är så himla mycket bättre och lättare att som student inte ha familj, snarare tvärtom. Som student utan familj sitter jag ensam på min kammare och snöar in mig i begrepp och teorier utan någon som kan avbryta mig så att jag får en paus. Utan familj måste jag sköta hela hushållet själv, jag har inga barn, ingen sambo som kan hjälpa till att underlätta i hushållet när det känns tungt. Jag har dock en sambo, dessvärre är han oftast på resande fot, det är sällan jag har tillgång till honom när jag behöver honom som bäst (som i skrivande stund). Jag älskar min sambo och jag älskar att han är på resande fot (oftast) men inte när tillvaron känns tung och jag känner att det hade behövt lite avlastning i hushålls arbetet. Ida är en dag som är tung. Denna vecka är ett mellanläge. Jag har avslutat nåt stort och skall samtidigt som jag njuter av 3,5 års slit kastas in i någonting nytt. Känslor och motivationen krockar. Jag slappnar av samtidigt som jag brassar iväg med ny energi mot nya mål. Märklig känsla. Mest har jag varit tjurig och lättirriterad. Kanske är det för att jag behöver lägga mer fokus på mig själv och min själ.

Det skall bli skönt med en vecka i Sälen. Som jag skall njuta. På söndag bär det iväg. Jag längtar.

Jag har tagit min Examen, så skönt det känns. 3,5 års spänningar släpper och kroppen sväller över av blandade känslor.
Idag är det måndag och jag sitter åter i skolbänken. Inte för en omtenta, det är för en kompletterande termin - jag tänker bli socionom också när jag ändå är i farten. Jag har fått för mig att ett brett kunskapsområde ger ett bredare utbud av arbete.

Julen har också passer, tomten kom bl.a. med en nu bärbar dator. Mycket behövligt. Jag misstänker att den som planerade den klappen också väntar sig lite uppdateringar på bloggen. Jag tänker ta tillfället i akt (utan hans tillåtelse) och pblicera en bild på min älskade sambo som jag inte skulle kunna leva utan en dag som denna.