Dagens intervju är avklarad. Sambo har äntligen kommit hem, efter viss tågförsening mm. Maten har ätits och matlådor är gjorda. Jag håller strax kväll. Huvudet är tungt och kudden efterlängtad men först några ord om dagens intervju.

Ingen intervju är den andre lik. Idag var jag på en intervju som skiljde sig från tidigare intervjuer. Jag blev intervjuad av en grupp på sex personer - alla samtidigt. Vaddå utstuderad? Det var en märklig känsla som mötte mig när jag stegade in i rummet, där satt redan fem personer med iskall min. Knappt ett leende från någon. Den ena såg mer uttråkad än den andre. Kanske var även de nervösa över att se och höra en så kompetent gotlandstös ljuva stämma (hoppas ni ser ironin i den meningen)? Chefen som mötte mig var trevlig. En mycket pedagogisk chef, hon gjorde ett bra intryck på mig och hade på vägen till rummet förklarat för mig att vi kom att bli många under intervjun. Hon förklarade också att de var väl medvetna om den nervösa situationen men att vi alla skulle hjälpas åt för att göra den så avslappnad som möjligt. Först fick jag en presentation av kommunen och dess organisation (och en presentation av de sex personerna förstås) sedan blev jag lämnad alldeles ensam i fem minuter. Alla gick ut ur rummet medan jag fick i uppgift att förbereda en presentation om mig själv. Jag fick göra precis vad jag ville, massa tuschpennnor och ett stort blädderblock fick jag till förfogande. Därefter fortlöpte intervjun rätt normalt. Jag hade en good feeling när jag gick därifrån. Kände att jag fick positiv outtalad feedbeck från tre personer i sällskapet, chefen, personalsekreteraren och arbetsplatsombudet. Övriga detagande kändes mindre engagerade i situationen.

Jag är en "tuff brutta", det påstod en kamrat till mig häromdagen när hon fick höra att jag bgärt reseersättning när jag åker på intervju. Till råga på detta fick jag ida veta att det inte var några som helst problem med resersättning. Gött!

När jag kom hem så fick jag se ett mail från Assesment center. Jag trodde jag skulle tappa hakan när jag såg tiden som testet skall pågå:

*tänkt publicera en bild*

Bilden gick inte att publicera ikväll, men den börjar kl 8.15 och slutar inte förrän kl 19. Kl 19!!!!!!!!!!!!!!!!! Sen kommer jag vara trött. Trött får jag vara vilken möjlighet det skall bli. Jag är både glad och tacksam för testet. Tack Göteborg!

Snart bär det av till Hylte. Anställningsintervju. Jag känner mig måttligt engagerad idag. För en gångs skull har jag bestämt mig för att inte gå in helhjärtat för nåt. Jag tar det som det kommer och svarar på de frågor jag kan. Skulle frågan om bostad dyka upp så blir jag antagligen tyst. Vet inte ens om jag vill att jobbet skall bli mitt. Hemskt att säga i dessa tider men än har jag ju en liten bit kvar av mina studier och jag vill gärna ha den sista biten - inte långt kvar nu. För min/vår (klassens) del ser det inte ut att vara svårt med jobb när studierna är klara, det vill säga om man har möjligheten att rent geografiskt flytta på sig. Så förhoppningsvis är detta jobb inte avgörande, dessutom är jag ju vidare i rekryteringsprocessen i göteborg och även om det jobbet inte blir mitt vill jag gärna fullfölja processen :). Igår sökte jag nya jobb, Göteborg, Ängelholm och Åstorp. Det är en spännande värld jag lever i. Dessvärre fanns det inga jobb att söka i Luleå, annars hade jag gjort det. 

Malmöaviation är iallafall ett trevlig flygbolag. God service. Nu är mina biljetter för fredagen ordnade och det var utan problem. Skönt. Nu är min största energitjuc Assesment Center, kan de inte bara höra av sig. Jag måste ju faktiskt boka biljett!

Här sitter jag och väntar, väntar och väntar på att min sambo skall komma hem så vi kan äta kvällsmat. Nyss fick jag samtal, det var Sambo som talade om att han blev sen. En trafikolycka på E22 strax söder om Hörby. E22 är en olycksdrabbad väg. Jag har respekt för alla vägar men framförallt E22 för där kör alla som tokar. De gasar och tror det är nån tävling. Vägen är bred (på sina ställen) och relativt rak hela vägen men jag vill inte påstå att jag tycker att det är nån bra väg. Bitvis är den dålig. Om bilister och chaufförer hade större respekt för vägar, trafik, medtrafikanter och hastigheter så kanske antalet olyckor skulle kunna förhindras?

Med tanke på min rader igår om att jag är en vuxen människa... Kanske fick jag det att låta som om jag är en känslokall, hård och tråkig människa. Det är jag inte! Vad jag menar är bara att "tycka-synd-om" syndromet passar sig inte i alla situationer.

Som jag skrattade åt en vän idag på vägen ut från föreläsningen. Han råkade slå huvudet i taket under tiden vi gick i trappan ner. Det underliga var att jag inte märkte nåt och han vart minst lika förvånad över sin egen längd. Aldrig förr har han behövt slå huvudet i ett tak, inte i skolan iallfall. Vi skrattade båda två, bara hans förvånad min får mig att falla i skratt. Måste givetvis betona att han inte skadade sig. Vi skrattade båda två och jag skrattar än... Stackars Mattias!

Sitter och funderar på mina flygbiljetter inför fredag, jag skulle få dem per mail men än har inte malmöaviation skickat dem. Skall jag behöva ringa dem? Det är småsaker som kan få mig riktigt irriterad. Energitjuvar. Jag har heller inte fått mitt studentkort trots att jag betalade kåravgiften samtidigt som övriga kamrater. Måste jag kanske ringa dem också? Sådant gör mig trött. Ett annat orosmoment är assesment center i göteborg... Jag skulle få ett mail med alla uppgifter, än har det inte dykt upp varken mail, telefonsamtal eller snigelpost. Jag vill ha information om testet, plats och tid NU. Jag är en människa som föredrar viss organisering och struktur även i min vardag, framförallt när det gäller resor.

Idag har jag huvudvärk, i eftermiddag har den nästan varit olidlig. Kanske var det spänningar som släppte efter tentagenomgången. Det är sällan mitt huvud gör sig påmint i form av huvdvärk. Fick tillbaka en tenta idag, för min del blir det till att skriva om tentan. Det gör mig inte så mycket. Det är utvecklande och lärorikt att misslyckas ibland. Jag vet dock att det finns ett par i min närhet som absolut inte kan tänka sig att skriva en omtenta. En omtenta i deras ögon är ett rejält misslyckande. Som jag förstår dem är ett misslyckande farligt. Jag är inget mer än en människa och jag KAN misslyckas (dock inget jag strävar efter). Jag utvecklas av lite motgångar ibland. Tänk att gå igenom livet utan misslyckanden, vad hade jag då lärt mig?

Något som kan göra mig lite irriterad är daltande, framförallt daltande av vuxna människor. Som vuxen anser jag att man kommit ifrån bebisspråket och jag vill anse mig vara vuxen. Jag vill kommunicera utan bebisspråk. Jag vill inte daltas med bara för att jag råkat kugga en tenta. Jag är vuxen.

Min sambo är härlig. Riktigt charmerande. För ovanlighetens skull kom han hem tidigare än mig idag. När jag kom inför  dörren står han och skalar potatis i köket. På sig har en snygg skjorta som jag tycker passar honom så bra. Den klär honom verkligen. Jag får mig dock ett gott skratt när jag ser att tvättrådet sitter i sömmen på skjortan. spanar in kragen på skjortan och ser att sömmarna som egentligen skall vara vända inåt sitter på utsidan.... Jag spanar in knapparna och börjar asgarva, han har satt på sig skjortan ut och in. Så charmerande. Underbar man jag har. Honom vill jag gift amig med. Frågan är bara om han gillar mig, han får ju inte riktigt allt han vill alltid. Jag är kanske ne dålig flickvän men jag avgudar honom även om jag inte är till hans belåtenhet. Charmtroll!

Som vanligt när jag får för mig saker så är tiden knapp. Ikväll fick jag för mig att göra egna semlor till sambo kommer hem. Gott. Dessvärre skall jag köra till Malmö om knappt en timme och semlebullarna är fortfaran de inte färdiga. Spänningen är olidlig, hinner de bli färdiga innan avfärden?

Att stryka rena kläder är inte roligt men tusan så skönt det är när det är gjort. Det är en sann tillfredställelse för själen. För närvarande tog jag en paus, hela lägenheten är fylld med kläder för i vanlig ordning hann jag inte få kläderna torra.  Min plan sprack, tvättiden efter mig var tom länge men precis när jag skulle boka den så kom nån annan och la beslag på den. Det var härskapet som skulle tvätta kvällspasset so tog tiden efter mig. Morr. Jag är dock färdigtvättat och så skönt det är! Ikväll kan jag köra till Malmö med lugn i själen.

Jag är inte skapad för att bo i lägenhet, framförallt inte i lägenheter som BARA har tre-timmars tvättpass. I fredags hade jag tvättdag men de där tre timmarna räckte inte, eftersom jag inte är ensam om att vilja erövra tvättstugan så var såklart alla andra tider bokade hela helgen. Idag är dte dock söndag och ingen verkade särskilt sugen på att tvätta så jag norpade första tiden och hoppas att det är ledig hela dagen, då skall jag tvätta!!

Nu låter det nog som om jag har en riktigt stor mängd tvätt, det har jag inte. Min tvätthögar är något av en normal storlek men det skall torkas också. Jag avskyr att torka tvätt i lägenheten, framförallt när man bor så litet som vi.

Gräsänkling är vad jag är men ikväll skall jag köra till Malmö för att hämta sambo. Lovley. Inatt har snön tagit sig äran att vräka ner så vi har nog ytterligare ett par centimeter. Det begränsar dock inte mig så att jag inte kan köra till Sturup. Allt går om än det tar lite längre tid.

Jag hinner inte med! Livet rusar förbi i en rasande fart. Jag känner mig som ett litet gruskorn i en enorm orkan. Examen hit, examen dit, jobb här och jobb där, bo där och bo där, tenta här, seminrie där, handledning, ansökningar hit och ansökningar dit, mat, ekonomi, vänner, familj, bebisfödslar och begravning. Det känns som mitt liv snart har passerat trots att jag bara blev 25 år häromdagen. Jag är 25... Livet leker (lite för fort).
 
Sedan sist har jag sökt jobb. Kallades till intervju för ett jobb som gruppchef i göteborg. Vi var 70 sökande och sex som blev kallade till intervju (JAG var en av sex kallade till EN tjänst där 70 ansökningar hade kommit in - wow! Dessutom Göteborg!). Intervjun skedde i tre stationer. På första stationen möttes jag av två andra gruppchefer, dvs. mina eventullt blivande kollegor. Första stationen kändes bra. På andra stationen möttes jag av facket (kommunal) och ett arbetsplatsombud. Det kändes okej, inte bra men inte hopplöst. På tredje och sista stationen grillades jag av enhetschefen (tillika min eventuellt blivande chef) och en rekryteringskvinna. Jag kände mig grillad ochokoncentrerad. Det hela gick åt pipan, jag kunde inte formulera min svar ordentligt. Efter sista stationen åkt ejag hem i väntan på telefonsamtalet som skulle bekräfta min känsla, att jag misslyckats...

I tisdag var 25 årsdagen ett faktum. Försökte förtränga den men det gick inte. Mot slutet av dagen, i kön på ica ringer tilefeonen. "Hej det är T. från göteborg. Jag undra om du fortfarande är intresserad av tjänsten?". Till min förvåning svarar jag ja och nu sitter jag här i väntan på den 4 Mars då jag skall genomgå ett test hos assesment center i gbg. Tydligen är det jag och en till som är intressanta för tjänsten. Spännande. Kul att ha gått vidare. Nu vågar jag inte ha några förväntningar.

På onsdag bär det av till Hylte på ny arbetsintervju, träning är alltid bra. Ett vikariat som enhetschef för hemtjänst. Dessvärre bara ett viakriat och anställning snarast, inget arbete jag kan ta men nyttigt med intervjuträning.

På fredag bär det av till stockholm på begravning. En resa över dagen. Skönt när det är över. För att se nåt positivt i det hela så är det alltid trevligt att träffa övriga släkten.