Med tanke på min rader igår om att jag är en vuxen människa... Kanske fick jag det att låta som om jag är en känslokall, hård och tråkig människa. Det är jag inte! Vad jag menar är bara att "tycka-synd-om" syndromet passar sig inte i alla situationer.

Som jag skrattade åt en vän idag på vägen ut från föreläsningen. Han råkade slå huvudet i taket under tiden vi gick i trappan ner. Det underliga var att jag inte märkte nåt och han vart minst lika förvånad över sin egen längd. Aldrig förr har han behövt slå huvudet i ett tak, inte i skolan iallfall. Vi skrattade båda två, bara hans förvånad min får mig att falla i skratt. Måste givetvis betona att han inte skadade sig. Vi skrattade båda två och jag skrattar än... Stackars Mattias!

Sitter och funderar på mina flygbiljetter inför fredag, jag skulle få dem per mail men än har inte malmöaviation skickat dem. Skall jag behöva ringa dem? Det är småsaker som kan få mig riktigt irriterad. Energitjuvar. Jag har heller inte fått mitt studentkort trots att jag betalade kåravgiften samtidigt som övriga kamrater. Måste jag kanske ringa dem också? Sådant gör mig trött. Ett annat orosmoment är assesment center i göteborg... Jag skulle få ett mail med alla uppgifter, än har det inte dykt upp varken mail, telefonsamtal eller snigelpost. Jag vill ha information om testet, plats och tid NU. Jag är en människa som föredrar viss organisering och struktur även i min vardag, framförallt när det gäller resor.