Hur är man egentligen när man är "göteborgig". Jag var på en "utbildning" i blandat sällskap genom jobbet. Där möter jag en kollega som inte kände igenom när vi först hälsade på morgonen. Senare under eftermiddagen medan jag står och konverserar med min chef och andra trevliga kollegor så kommer "hon som inte kände igen mig"  fram och erkänner att hon inte kände igen mig. Hon ursäktade sig med att "du har blivit göteborgig". Det var i en positiv andemening, undra dock vad ho egentligen menade. Hon pratade om håret, kläderna och kroppen... Hmmm!? Hur är man egentligen när man är "göteborgig"?