Kluvna förhållande och särkullebarn skapar dilemman. Så är det bara, men vad gör man inte när man mött mannen i sitt liv?

Jag lägger mycket energi på "vår utmaning", kanske för mycket!? Svårast är det att vara tyst ibland. Jag är inte den som tänker bestämma allt för mycket. Mina åsikter tycker jag dock att jag är duktig på att framföra och det har jag gjort nu....

Vår trettonåring vill åka tåg själv, från Gbg till Gävle. Jag anser inte det vara rimligt att själv åka så långt i den åldern. Dessutom är min tillit till kompisarnas föräldrar på annan ort inte så hög. För mig får tonåringen inte åka och min sambo är helt och hållet av samma åsikt.

Det problematiska är den andra vårdnadshavaren. Den vårdnadshavare som anser att tonåringen får åka. Jag kan inte bestämma. Det känns inte som att vi har så mycket att säga till om i nuläget. Vi har framfört våra åsikter och gjort klart att vi inte kommer ta ansvar för resan, ej heller betala och inte boka biljetter. Vad mer kan man göra?

Skulle du släppa iväg en trettonåring själv, en höstlovsvecka?