Jag saknar min bror ikväll. Jag saknar hela min familj, men framförallt min bror. Just nu önskar jag att skolan var över, åtminstone grundutbildningen. En önskan om att vidga mina vyer, antingen i landet eller utanför den svenska gränsen. Jag drömmer mig framåt i tiden, inte så långt fram. Bara ett år eller så... Tänk så spännande liver är, man vet aldrig vad det har att bjuda på.

Jag trivs som singel, ibland saknar jag dock någon att krama. Min lägenhet är helt okej, men ibland önskar jag att jag hade ett hus. Kristianstad är en mysig stad men jag vill vara närmare vattnet, riktigt vatten - helst havet men en sjö skulle också gå bra. Jag trivs på fastlandet men ibland saknar jag Gotland. Jag kommer förevigt bli en fastlandsbo men den gotländska ådra kommer jag behålla.

Hejja Framtiden!