I dessa lågkonjunkturs-tider känns det hemskt att tacka nej till ett jobb. Det är min känsla. Den totala efterfrågan på varor och tjänster minskar, företagens ordrar minskar vilket innebär att företagen har svårt att behålla anställda, företag har svårt att investera i ny teknik vilket leder till att deras utveckling inte går framåt i den takt de önskar, arbetslösheten ökar, osv.... och vad gör jag? Jag tackar Nej till ett jobb. Knäpp eller inte, jag tackade nej till ett vikariat. Anledningarna var många och svaret väl genomtänk. Jag blev erbjuden ett vikariat i Hylte. Mycket intressant jobb, jag vill ha det men det blev svårt att lösa rent praktiskt. Än har jag några veckor kvar i skolan. Målet (att ta socionomexamen också) är nära nu, dumt att hoppa av när det endast återstår så lite. Hela rekryteringsgruppen inklusive chefen i Hylte verade helt underbara, synd att jag inte kunde lösa det men det kommer fler tåg.

Senast fredag väntas svar från göteborg. Spännande trots att jag är övertygad om att jag inte får det jobbet. Det finns nog meningar med allt här i livet. Lika snabbt som jag tackat nej till jobbet så ringer en ny personalsekreterare och vill boka tid för intervju. Dessvärre var jag upptagen när människan ringde, tur det finns mobilsvar. Nu sitter jag här och väntar på att han skall ringa tillbaka.

Min kära vän har fått en liten Tyra, Grattis! Tur att jag snart skall till Gotland och hälsa på så att jag får säga hej till lilltjejen.