Morgonstund har guld i mun... Så sägs det! Jag vet inte det jag naj?! Här sitter jag och klockan är bara barnet. Räkningarna är betalda. Mina ögonlock börjar bli tunga. Klockan 4.14 slog jag upp mina blå. Ett toabesök senare och jag kunde för min värld inte somna om. Det var bara att gå upp. Är det såhär det är att vara förälder? Isåfall är jag förberedd nu! Då tycker jag vi börjar småbarnslivet redan nu så det blir avverkat. Jag börjar redan smålängta tills barnen är tonåringar och gillar sovmorgon.

Jag har glömt hur det känns "att vara mindre". Endast 4 kg har jag gått upp men de senaste fyra dagarna har det känts som minst 30 kg. En riktig flodhäst, en heffaklump, en finlandsfärja, ja... You name it! Jag har glömt hur det känns att ha en mindre kropp men jag börjar längta dit. Framförallt för att jag ska få sova bättre och röra mig bättre.

Dags att gå upp och göra frukost till sambon som borde gått upp vid det här laget. :)