Upp som en sol och ner som en pannkaka, det är precis vad livet är för mig. Igår skickade jag mitt schema till chefen som snabbt ringer tillbaka och konkretiserar läget. Det ser ut att bli tufft med både skola och jobb. De andra gruppcheferna tycker att det är tufft och de ar inte skola... Hon menar på att jag måste välja, skola eller arbete. Min värld faller samman och jag ber om lite betänketid. Jag snarkar gott på saken och bestämmer mig för attt satsa på skolan. Den är snart klar, jag vill inte falla på mållinjen. Idag ca kl 08.54 ringer jag upp min blivande chef för att tacka nej till min tillsvidareanställning. Jag tackar NEJ!
Jag var en tråkmåns. Min chef kallade mig för tråkmåns, vilken tur att hon sa det med en skämtsam ton. Mitt val, skolan, var inte det svar hon hade förväntat sig från mig. Vänligen men bestämt talar jag om att jag väljer skolan men att jobbet är mycket intressant men i nuläget är skolan viktigast!

Några timmar senare, närmare bestämt kl 15.44 ringer okänd till mig... Det är chefen. Hon har tänkt ett varv igen. Om jag får börja den 17 augusti, är jag intresserad då? SJÄLVKLART!

Jag har numera en tillsvidareanställing som gruppchef i göteborg och jag börjar den 17 augusti. Weeeee, jag har eventuellt sommaren fri - om inget jobb ramlar över mig. Weeee...